Det virvlas runt mellan jobb, byggprojekt och någon slags vardag.

Och den där vardagen sen då. Tiden då man ska göra allt det där härliga och mysiga man kan göra på sommaren som förgyller livet lite extra. Bada, gå barfota i gräset, äta glass, sippa rosé utomhus en varm kväll i solen, cykla bara för cyklandets skull.

Och nu med en bebis på väg så finns det ju en massa checklistor som ska bockas av, informationsblad och böcker som ska ha lästs på, saker som ska ha införskaffats, helst ställts iordning också och väskor som ska ha packats. Hua vad grejer som behövs till en liten ny person.

Brusigt, stökigt och mycket på en gång är verkligen vad det är.

Var kommer det där lugnet in då, undrar ni nu?

Och här skulle jag kunna ha en lååång utläggning om att vara i kontroll av sig själv, vara zen, att andas rätt, ha en bra inställning och mindset, att vara yogisk etc etc.. men vi skippar det idag och går på rå fakta.

Lugnet finns i mig.

Hur då? Jo för att jag har bestämt det!

Lugnet har jag bestämt ska finnas där. Och då gör det det.

Stunderna mitt i jobb, byggprojekt och den där vardagen SKA vara lugna. 

Punkt och tack så mycket.

Lugna situationer är ju inte nödvändigtvis tysta, stillsamma eller alltid så trevliga och klämchecka.

De kan vara galet röriga, högljudda, ostrukturerade eller stressiga. Men jag tänker inte låta mig ryckas med.

För det hjälper inte. Det förändrar inte situationen till något annat än troligtvis det värre.

Exempel:

Kontroll hos barnmorskan nu i v36 visar att bebisen fortfarande ligger med huvudet upp och fötterna ned (ska helst ha vänt sig och ligga tvärtom  vid det här laget).

Detta innebär att vi har fått inbokat ett vändningsförsök. Det är alltså en dejt på sjukan där en barnmorska ska försöka kullerbytta runt barnet genom att lokalisera bebisens rumpa och huvud utanpå min mage och sedan trycka till. 

Om det inte lyckas gör man ytterligare ett försök. 

Skulle även det misslyckas så är det läge att besluta om kejsarsnitt eller ej. 

GREAT! Jag som inte tycker att det är tufft nog som det är, nä då.. lets add som more läskigt stuff to it. 

Men! Kan jag göra något åt saken just nu? NOPE.. not a damn thing.

Så istället för att hetsa upp mig, måla fan på väggen, få stresspåslag och börjar noja över alla "kanske-ditten" eller "tänk om-datten" så är det bara att chilla.

Det jag kan påverka ska jag påverka.

Det som bara måste bli som det blir får bli som det blir.

Och det känns bra.

Det känns sunt och klokt..

Jag gillar ordet "klokt".

Jag gillar att utmana mig själv och tänka "Hur kan jag vara klok i den här situationen?".

"Calm the fuck down" är också något som jag gillar att tänka.

Det behöver inte alltid vara så jädra PK och duktigt hela tiden.

Eller vad säger ni? :)

Pusssss

`