Jag har varit sjukt trött och legat på minuskontot i energi den här veckan. Så imorse valde jag och Hugo att ta sovmorgon till 10.

Småfixande hemma med tvätt lite städ och plock är det vi valt att sysselsätta oss med hittills.

För inte alls länge sedan hade det stressat både mig och J rejält.. att "slösa bort dagen".

Vi är ju experterna på att gå upp tidigt och starta igång med en massa projekt.

Jag har ju också alltid haft ett litet hets att jag en gång om dagen på något sätt vill svettas eller ha en stunds Jag-tid i form utav ex yoga eller en promenad själv.

 Vi har båda två tvingats inse att vi varken orkar eller vill ha det så nu när bebisen är här.

Tiden är så värdefull och att verkligen njuta av den, av honom  och varandra är utan tvekan prio.

Det är något jag känner ännu mer nu när vi haft bortgångar utav äldre familjemedlemmar också det senaste halvåret både J och jag.

Livet är fantastiskt men skört. Det där att leva i nuet är oerhört svårt men väldigt värdefullt om man klarar av att göra det så mycket det bara går.

Jag försöker vara så mycket jag bara kan i det som är verkligheten. Verkligheten som sker just idag, just NU. Det är lätt att hålla fast vid det som har varit, både sånt som varit positivt men framför allt det som varit negativt. Det är lätt att klandra, älta, piska eller t.o.m ångra och låta det ta över livet idag.

Jag pratar ibland på mina klasser om att dåtiden inte längre finns. Att det som har skett har skett.

Vi kan dra lärdom utav det, vi kan låta det stärka oss och låta det sänka oss, men vi kan inte påverka det. Inte ändra det. Det finns inte längre. Inte på riktigt.

What’s done is done!

Samma sak är det med framtiden.. 

Vi kan ha en vision, en målsättning, en önskan eller en dröm. Vi kan ta beslut med en förhoppning om hur framtiden ska bli MEN det är ännu inte verklighet. Det är inte verklighet förrän vi är där. Fram tills dess är det bara en idé.

Den finns inte den heller på riktigt ännu.

Det som finns är nuet. Just precis NU. Och att njuta av nu, och inte låta drömmarna och idéerna om framtiden ta över eller ångesten över det som inte gjorts eller det man önskar var ogjort vara i fokus, är svårt.

Jag kan det inte ordentligt heller.

Det är det nog få som kan.. Men jag tänker banne mig fortsatt försöka.

För nuet är fantastiskt. Allra mest nuet som är just nu :)