DU ÄR INTE JAG
Den största utmaningen som jag möter hos
mina yogisar är acceptans av ens egna kropp.
Inte så mycket kring det yttre men kring prestation.
Att låta det vara okej att din kropp är annorlunda mot min.
Att, oavsett hur länge du eller jag har yogat, så är vi skapta
på helt olika sätt.
Olika lungkapacitet, olika långa armar, olika
möjligheter att bygga muskler eller gå ner i vikt.
Eller att vi inte når ner till tårna och är stela.. mycket
stelare än yogisen som står på mattan bredvid eller
instruktören som vänder ut- och in på sig själv.
Detta måste få vara okej, men det är jättesvårt
att lära sig tycka.
Att vi presterar och blir "bättre" är viktigt för många.
Och när man inte presterar på samma nivå gången
därpå infinner sig ofta frustration, ilska eller besvikenhet.
Varför? Vad har DU att bevisa och för vem?
Du har ingenting att bevisa för någon.
Du är precis där du ska vara. Låt ALLTING vara okej.
Slit inte i din kropp, kasta dig inte in i positioner,
tvinga inte extra mycket för att "du klarade det ju sist".
Det MÅSTE få vara okej att du är olik från gång till
gång som du praktiserar och olik alla runt omkring
dig.
Allting är okej.
Allting är okej.
Allting är okej.
